m

Tur att det finns riktiga människor i den här världen. ♥

Tog promenad till Lillänge idag, tillsammans med Magnus. Vi hann gnälla mycket innan vi var framme. Men det kändes så skönt att få prata av sig och säga sitt, förklara min situation och klargöra att oavsett hur övriga världen tycker så är det här mitt val. Hann upp till Lillänge i alla fall... Köpte mig två bananer, två påsar chips och ett par skor. Sedan tog vi bussen ner till stan, eftersom min rygg hade strejkat. Hann precis till centrum innan det var dags att göra ett fint besök hos farbror doktorn. Denna gången var det Rebeckas tur, eftersom hon olyckligtvis hade klämt sin lilla tass i en press på Milko. Till min stora förvåning slapp vi spendera tid i varken akutens eller röntgens vänterum. Vi hade ganska kul på sjukhuset...
Ger er ett kort utdrag från Rebeckas blogg: "Herr doktor föreslog att jag kunde gipsa handen. Vilket fick både mig och Marielle att brista ut i skratt, tills vi insåg att Herr doktor inte alls var sarkastisk!"
Med ett litet leende på läpparna skuttade vi ut genom sjukhusets portar, med förhoppningar om att inte behöva gå dit någonsin igen. Min farmor skjutsade hem Rebecka. Det var snällt. Efter det åkte jag på födelsedagskalas hos Henke, där det bjöds på god mat och underhållning av Samuel, snart 4 år. Jag har från och med ikväll fått nya smeknamn så som racertjejen & humlanpumlan. Fint. Tycker jag!

Har lite svårt att sova ikväll/natt, så jag passar på att skratta lite åt gamla inlägg i min blogg. Ett exempel är det här inlägget, där jag berättar om någon äldre dam som ringer och faktiskt inte alls söker min farmor och inte heller någon Inger från Trosa. Hon söker sitt barnbarn, men har olyckligtvis fått helt fel nummer. Så hon ringer fel... Inte bara en gång, utan fem gånger.

Snabbkollade genom lite bilder också. Himla kul, såhär i nattmörkret!

Jag och Lars på Crêperie Fyra Knop i Mosebacke. Jävligt god mat måste jag säga!

 
Hett tips till er som inte äger någon: köp en!

Morsning!
Jag upphörde att sova klockan 7,26 imorse efter närapå två timmars sömn. Till min stora förvåning var det Miriam som ringde. Men så slog det mig, efter många minuters betänketid att lillasyster börjar sannerligen andra året på gymnasiet just denna dag. Åh, vilken lycka hon måste känna!
Men så, efter sju sorger och åtta bedrövelser, lyckades jag slutligen försänka mig själv i sömn igen. Till den tidpunkt då jag kände att kroppen skrek på hjälp... Varför kan man inte få ligga hur länge som helst, utan att det ska göra ont i huvud och bål och lemmar? Dock var det väl lika bra att stiga upp. Frukostlunchen stod på bordet. En riktigt god måltid, om jag får säga mitt.

Jag känner väl inte att denna dagen har så mycket att ge mig. Så därför parkerar jag baken i soffan framför friidrott, tillsammans med min stickning (som för övrigt ska bli en väääldigt mysig halsduk).

"Den som inte är beredd att förlåta andra
förstör den bro han själv en gång måste gå över."

Fan, man är rätt bra på det här...

Idag har jag varit på sjukhuset och fixat både det ena och det andra. Passade på att hälsa på Angelica och Leon när jag ändå var där. Leon och jag busade lite och sedan gjorde han en sista inhalation innan de fick åka hem. Så skönt att se att både Leon och Angelica mådde bra. :-) Känns bra att ha ordnat upp lite i mitt egna liv också...

Nu ska jag köpa chips. Och snart är det fredag... 

Hej allihopa!
Vill bara meddela att jag lever, och har nu levt i 20 år och en dag! Hade en bra födelsedag... Livet tuffar vidare, trots de många åren. Man känner sig gammal nu!

Puss ♥

Idag vaknade jag runt 10.15, efter 4-5 timmars sömn. Stressade in i duschen, slängde på mig ett ansikte och drog på mig kläder. Gick på stan och mötte Willma och Felicia. Det värmde så jävla gott i hjärtat att se dem igen, efter så lång tid. Kul att se att de mår bra och att det är lika mycket spring i benen som vanligt! Willma frågade om jag ville följa med dem när de skulle ta hål i öronen. För hennes del blev det hål nr 3 & 4, medan Felicia bara gick i land med ett. Jag tror lillan blev rädd när det smällde vid örat, men hon envisades med att det gjorde ont trots ett helbedövat öra. Rädslan försvinner väl så småningom och då får det bli ett andra hål. :-)

Nu är det dags för en kopp kaffe innan det blir dags för en stdsrunda igen. Ska se om jag hittar presenten till nån som fyller år på samma dag som mig.





























There are many things that I would
Like to say to you
I don't know how

Efter en efterlängtad fika tillsammans med Leon och Angelica idag, tog vi oss en runda på stan. Bland annat så kikade vi in på Parelle där Angelica tipsade mig om riktigt fina produkter. Då jag för tillfället inte har några hudvårdsprodukter alls, passade jag på att bli "lurad". Ska bli spännande att se hur de fungerar. Återkommer med resultat. ;-)

Biotherm eye make-up removal, md formulations facial cleanser sensitive skin formula, Biotherm rich cream och i.d. bareMinerals foundation som jag använt sedan jag kom hem från Hongkong 2009, men som precis tagit slut. Jag älskar den!

≠ !!

En del är vackra när de dör, men det säger ingenting om livet.
Det vackra föds i det du gör, den stunden som du har fått.
En del går obemärkt förbi, där andra tar sig själv för givet.
Och det finns dom som skördar, där någon annan sått.

Du är den som får mig minnas
alla drömmar jag har glömt.

För du är där när ingen ser mig
Du är där när stormen yr
Du är där när natten skrämmer
Du är där när dagen gryr

Du är den som får mig hoppas
Du är den som får mig le

Efterlyser festlokal för ca. 30 personer, i eller i närheten av Östersund. Någon som har bra tips?

Hej!

Ikväll ska jag åka en sväng i pappas Pontiac. I nuet ser det ut som om farsgubben själv ska köra och att Hildur, jag och Marielle får vara passagerare. Men man vet ju aldrig med den där dåren... ------>

Det föreligger inte mycket annat som är särdeles intressant för er att läsa i min skalle för tillfället. Känner mig faktiskt rätt tom... Men precis som med allt annat, så kommer känslorna i vågor. Tidigt imorse kände jag mig som en uppblåst ballong, nära att låta *pang* vilken sekund som helst. Men luften liksom pös ur mig istället fram mot eftermiddagen.

Dags att göra sig iorning. Äta, pinka, skita, snöra skor och sen spurta iväg.

May be surrounded by a million people, but I still feel all alone.
And I feel just like I’m living someone else’s life.
It’s like I just stepped outside, when everything was going right.

 
Du kanske tycker jag verkat borta i tankar.
Det kanske stämmer...
Som om jag hade nåt bättre för mig,
som om jag inte lyssnade längre...
Och det gör jag inte heller!

Happy Birthday to You
Happy Birthday to You
Happy Birthday Dear Marcus
Happy Birthday to You.

From good friends and true,
From old friends and new,
May good luck go with you,
And happiness too.

En hel vecka har gått i augusti. En totalt värdelös vecka, samtidigt väldigt givande. Jag har lärt känna mig själv lite bättre. Nu vet jag var jag är påväg...

Igår var jag ut på äventyr med Otto, Johan, Rebecka och Daniel. Det kändes så jäkla bra att kunna skratta så mycket som vi gjorde igår. Några små fiskar fick vi. Alla utom Johan, den stackaren! Efter några timmars fiske i Genvalla och Orrviken åkte vi vidare mot Tandsbyn och Handsjön, där vi grillade och fick lyssna på åtskilliga ordvitsar från Ottos mun.

Idag får vi se vad som orkas med.

Otto fick napp, precis då jag sa "här ska bli en fin bild att ladda upp på Facebook".

Rebeckas fångst. En liten gädda och en mini-aborre.

You might be a big fish in a little pond
Doesn't mean you've won
'Cause along may come a bigger one


5 augusti 2011
Känner en viss hemlighetsfullhet bland er läsare, då jag ser läsarantalet idag. Trots att jag inte uppdaterat er sedan i tisdags pekar statistiken rakt uppåt.

Jag tar för tillfället dagarna som de kommer. Känner av stressen obetydligt just i dagsläget, vilket faktiskt är halvskönt. Har under natten och morgonen legat i sängen och lyssnat på Coldplay, och känner hur allt börjar sjunka in nu. Det var kämpigt att ta sig upp ur sängen, så därför låg jag kvar till klockan 15 eller vad klockan visade. Ikväll ska jag ta mig över murarna och äta mat ute.

Sen känner jag för att åka och fiska, men ingen verkar lika sugen som jag. Så det lutar åt att jag blir ensam med kastspöet, eller blir liggandes i sängen...

Det känns verkligen som att jag bitit ihop det allra hårdaste de senaste dagarna, och troligtvis har jag kämpat mer än vad jag egentligen behöver. Det är helt otroligt vilka fina människor som finns i min närhet och jag vill tacka er alla för ert enorma stöd! Alla omfamningar och alla fina ord. Jag har inte svarat er alla, men ni ska veta att det hjälper mig så himla mycket genom det här. Än om allt känns så tungrott, mödosamt och förbannat hopplöst just i dagsläget, så måste man gå vidare. Det som hände... Ja, det hände. Jag kunde och borde ha gjort annorlunda i den situationen, men det är lätt att vara efterklok. Nu vill jag bara göra allt för att andra inte ska behöva hamna i samma kondition som mig.

Snart på banan igen och då ska dom jävlarna passa sig!